Sometimes I Wish I Was A Submarine

Mina föräldrar heter B och B. Jag är nog mest lik B, och därför har vi det lite svårt med varandra ibland. Jag är oftast väldigt olik B, och därför skriker vi på varandra då och då. Det är tydligen så det funkar.
Eh.

Min mor föddes samma år som Robert Smith vilket ger henne en viss status även i mina ögon. Hon har rest nästan hela världen runt en gång i tiden och det är hon fortfarande stolt över, fast nu sitter hon väl mest i Alingsås och gör tabeller i Excel tycker jag. Just i dag anser jag att min mamma är den bästa som finns men sådant varierar förstås. Hur som helst har vi gått igenom mycket tillsammans, mor och jag, och jag hoppas att det på lång sikt har fört oss närmare varandra och inte tvärtom. Hoppas och tror.

Min far är en fundersam man, fast inte på det där gubbaktiga viset. Han har runda glasögon och myggjagare och en gång skrev han om sången Sandy till sången Sanna och jag gråter varje gång jag hör den. (Fast kanske inte på ett dåligt vis.) Vi har inte alltid hittat varandra när det har behövts, men nuförtiden pratar vi med varandra och det är trevligt. Min pappa är nog min främsta förebild i världen och jag tycker mycket om honom.