Adjö

Nu säger jag hejdå till Sandy's Room och flyttar mig hit istället: SEMPER EADEM

Nick&Nick


open.spotify.com/track/58gmnjHWyiNlSktzql5OFe

http://open.spotify.com/track/58gmnjHWyiNlSktzql5OFe
http://open.spotify.com/track/58gmnjHWyiNlSktzql5OFe
http://open.spotify.com/track/58gmnjHWyiNlSktzql5OFe
http://open.spotify.com/track/58gmnjHWyiNlSktzql5OFe
http://open.spotify.com/track/58gmnjHWyiNlSktzql5OFe


I keep my eyes on the door

Jag funderade en stund och kom fram till att:

1. Livet är ensamt.
2. Livet är meningslöst.
3. Den där uppfattningen om att vänner är där för en är bara en lögn, alternativt något som enbart gäller för vissa människor.
4. Det spelar ingen roll huruvida man lever vidare eller ej, för livet är ändå bara ensamt och meningslöst.

Jag vet emellertid inte om detta betyder att jag är nihilist eller om jag kanske bara har en dålig dag.
Skrev för övrigt ordet "bara" 4 gånger i detta inlägg (den där sista gången inkluderad).


Everyone I know goes away in the end

Härmed förklarar jag allt som hänt den senaste månaden som ohänt. Det har inte hänt. Jag sa aldrig det där, jag gjorde aldrig det eller det och vi betedde oss inte så och du menade absolut inte det och vänta lite, visst fungerar det så? Visst går allt att radera, bara sådär?
Jag tänkte väl det.
I dag har jag spelat musik i flera timmar. Det var nog tur för annars hade jag dött. Och det hade ju förhoppningsvis inte varit tur om jag dog.

Livet är jävligt kallt ifall ni inte visste det.


It's in the can

She's in parties/Jag drunknar/Learning lines in the rain

Nej förresten, jag orkar inte.

Kan du inte bara vilja
Eller

Eller
Något
Eller välja kanske
Varför just du?


Merci quand même

Det hemskaste är:
när det känns som om ingenting som kommer utifrån kan nå tillräckligt långt in för att förinta det där.
Ibland tror jag ju.
Att: jag är på väg.
Att: det kanske kan bli ljust hela vägen.
Men kanske inte ändå. Kanske måste det komma inifrån?
Hur vet man det?
Och hur i hela fridens namn skulle det gå till?

It used to be so easy (I never even tried).



Plötsligt var musik något passivt, något som bara rann in i livet och ändrade varje liten rörelse. Inte något man lyssnade på, utan något som behärskade ens hela varelse. Som styrde stegen och ögonmusklernas rörelser. Tog sig in alldeles för långt in för att någonsin komma ut igen. Jag försöker byta låt, byta skiva, byta artist, men det går inte. Fingrarna pillar sig alltid tillbaka till Cure, Cure, Cure, Cure, Cure, Cure. Cure. Och det andra då? Vart tog det vägen? Vilket? Jag vet inte. Valet. Att kunna välja själv vilken låt som passade. Det försvann. Livet styr inte musiken - musiken styr livet. Robert, du är knäpp. Jag tror jag ska köpa nytt läppstift.


And I'm falling through the sky

You remember this
I am falling in their eyes
You remember the kiss


Jag
dricker apelsinjuice till frukost
funderar över hur stengolven blev till
tänker poetiska tankar om baguetter
och finns till lite rent allmänt i en blålila himmel.






"We know"
They said
"In letting go
Of fear and dread
And all you know
You'll lose the need of certainty
And make-believe eternity
To find the true reality
In beautiful infinity."


Tisdag

Eagle, help my feet to fly

Hej.
Jag flyttar om sex dagar.
Packar mycket och så.
På den här bloggen är jag fortfarande ibland, men den här bloggen kommer att vara min dagbok.
Så ni vet, eller nåt.

I dag har jag lyssnat på Pocahontassoundtracket konstant.
Utom när jag sprang lite, då.
Nu har jag ont i magen.
Puss.


17.



Yesterday I got so old
I felt like I could die
Yesterday I got so old
It made me want to cry

www.hirondelles.blogg.se


When will love be through with me?

Jag kom hem ganska sent.
Solen sken fortfarande, gräset såg ut som sommar.
Under den blå, molnbeströdda himlen lade jag mig ner
och nynnade på soundtracket till Moulin Rouge.
Högt ovanför svävade fåglarna. Så fria.

One day I'll fly away
leave all this to yesterday
Why live life from dream to dream
and dread the day
when dreaming
ends
?


Alternative baby



För att jag kan ha skinnjacka på mig igen.
För att Drottningtorget glittrar med musik i mina öron.
För att promenaden hem sker på marken, och inte på ett meterhögt lager snö.
För att solen värmer upp våra hjärtan.

Därför älskar jag våren.


Vi vandrar i regn.

Jag försöker skriva, men det är förnuft i vägen. Jag vill inte ha förnuft som förnuft, bara som tankar. Tankar som inte klipps av på mitten, som inte bryts av eller krossas eller trasas sönder; utan tankar som flyter, svävar. Så där så att jag knappt behöver nudda vid tangenterna. Bokstäverna bara radar upp sig på skärmen, tonar fram ur molnen på min näthinna.

Nu äter jag pepparkakor i stället. Och måste egentligen måla tolv fina bilder, en för varje månad, men ska nog göra något annat först. Tolv är ganska mycket vissa dagar.



LP



Vissa melodier blir på något sätt ännu vackrare om de inte spelas genom den vanliga stereon, eller på iPoden.
Vinyl känns så mycket mer äkta. Tur att det fortfarande finns, för det gör mig glad.

So much wanting to be wanted

God morgon.
Om ett halvår ska jag köpa en kamera.


Nytt klotterplank.

Jag har blivit med ny blogg.
Den kanske blir trevlig. Bättre än alla gamla papperskorgar ska den åtminstone vara, det är redan bestämt.
Jag är lite tom just nu, så jag håller tyst i resten av inlägget.

Nytt rum, ny skola, nya människor, ny stad, nya intressen, nya skor.
Ny blogg.