Where have you been?
Tonerna har bleknat in i det gulnade papperet, som ligger kvarglömt på mitt bord.
De är osynliga nu, förgätna, eftergivna.
De har ingen makt och ingen känsla.
Snön faller tätare än någonsin över kallt land. Och gömda i allt det vita ligger de; snarorna. De slingrar fram och tillbaka, runt mina fötter, fäller mig till marken. Drar ned mig i stora svarta hål, där galaxer snurrar likt blodröda karuseller. Jag hör alla fötter, de tassar runt där uppe. Men de kan aldrig ta sig ner.
Svarta hål är för svarta själar.
