Stjärnor som fastnat i halsen.

Ibland blir allt tomt.
Världen blir ett Ingenting.
Så tomt, att det skulle gå att fysiskt befinna sig i tomheten.
Skrapa foten mot marken, luta sig mot väggarna.
Enstaka ekon långt borta.
"Är det någon där?"
Där, där, där, där.
Men det är ingen där.

Aldrig någonsin.




Ditt namn:
Kom ihåg?

E-mail:

URL:

Din kommentar: