The world turns without me
I morse strålade gatlyktorna bortom Centralstationen som stjärnor. Om jag kisade lite kunde jag nästan få dem att likna en hel glittrande galax. Hade det inte varit så skulle jag fortfarande ha sovit.
Nu är världen tom igen, ständigt flytande, gäckande likt en skogsälva i en midvintersaga. Frosten sitter i mina mungipor och ibland är allt så långt borta att jag undrar om det finns. Kanske är allt bara på låtsas. En låtsasvärld utan zoomobjektiv. Svart, vitt, men mest grått. Och när musiken inte betyder något är jag som mest rädd.
Skuggorna glider ihop och isär, breddas och försvinner. Om det inte vore för alla vackra människor skulle jag ha gått i ide nu. Men molnen täcker himlen varje morgon, varje kväll, och någonstans finns en annan mening. En mening som alla förstår, som alla lever för, som alla bär inom sig.
Hur mörk morgondagen än blir kan jag alltid vila i det.
Nu ska jag spela min egen musik. På återseende, och ursäkta inlägg utan bild.
Nu är världen tom igen, ständigt flytande, gäckande likt en skogsälva i en midvintersaga. Frosten sitter i mina mungipor och ibland är allt så långt borta att jag undrar om det finns. Kanske är allt bara på låtsas. En låtsasvärld utan zoomobjektiv. Svart, vitt, men mest grått. Och när musiken inte betyder något är jag som mest rädd.
Skuggorna glider ihop och isär, breddas och försvinner. Om det inte vore för alla vackra människor skulle jag ha gått i ide nu. Men molnen täcker himlen varje morgon, varje kväll, och någonstans finns en annan mening. En mening som alla förstår, som alla lever för, som alla bär inom sig.
Hur mörk morgondagen än blir kan jag alltid vila i det.
Nu ska jag spela min egen musik. På återseende, och ursäkta inlägg utan bild.
