Wheel of fortune
Jag är tom.
Lika tom som ett öde hus.
Damm i hörnen, knarrande trappsteg. Spindelväv som hänger likt spöklika trådar i fönsterkarmen. Vind viner genom takplattorna, ljus trevar sig försiktigt fram över ytterväggarna och försöker att rinna igenom då och då, men lyckas inte riktigt. Steg lämnar djupa spår i smutsen på golvet, och i ett hörn ligger hjärtat, bultande och kvarglömt, med en tunn rännil av blod som försiktigt letar sig fram över golvet. Runt hjärtat ligger fåglar, döda med spretande vingar och förvridna ben. Näbbarna är vända nedåt och klorna är avbitna.
På vinden växer ett träd, och trädet är litet. Litet och grått.
Men en dag kommer det ändå att blomma.
