Vi vandrar i regn.
Jag försöker skriva, men det är förnuft i vägen. Jag vill inte ha förnuft som förnuft, bara som tankar. Tankar som inte klipps av på mitten, som inte bryts av eller krossas eller trasas sönder; utan tankar som flyter, svävar. Så där så att jag knappt behöver nudda vid tangenterna. Bokstäverna bara radar upp sig på skärmen, tonar fram ur molnen på min näthinna.
Nu äter jag pepparkakor i stället. Och måste egentligen måla tolv fina bilder, en för varje månad, men ska nog göra något annat först. Tolv är ganska mycket vissa dagar.
