Dansa på månen.
Döden åker pulka och skratten har gått i ide.
Vintern är kall, så kall. Blodet fryser till rosa is under min hud. Och trots stjärnors fåfänga motstånd lyser himlen av mörker. Stulna regnbågar spelar över svarta tårar, får dem att glänsa i en illusion om skönhet.
Som alltid.
Älskling, vi är inte de enda som är förvirrade. Blyertsstreck dras åt alla håll tills de formar snaror och dödskallar, glödande ögon och snökristaller fångade i glaskapslar. Kombinationerna gör mig förvirrad.
Och under tiden rivs papper i bitar, slits sönder och itu. Det är svårt att tyda, men jag vet nog redan.
Det är bara tiden som går.
