Stjärnor i mitt fönster, snö under gatlyktorna.
Jag hade en dröm.
Den handlade om Vintergatan.
Krasande porslinsskärvor låg strödda, likt strössel, över bord, stolar, golv.
Reflexer från eldslågor fladdrade på fönsterrutorna.
En parodi på regnet.
Där fanns en tunnel. Luften där inne stack och klibbade, fastnade i kristalliknande formationer, just framför min halvöppna mun, som för att retas. Ljudet av mina steg studsade lättjefullt mellan väggarna. Och det var mörkt. Bara spåren efter mina nakna fötter syntes. De var vita.
Ljuset föll och jag vaknade, kallsvettig och med lungorna på fel håll.
Ronja
Jättefina bilder.
