Jag vill ha en drake, en grön en
Läppstiftsandetag som svider i halsen och blixtar i mina lungor. Rynkor i pannan, händer för ögonen, gräs under mina händer. Sol, fåglar, dimma över floden, jag blöter ner kinderna med ilska och saknad och minns musik på långa asfaltsvägar medan solen sakta steg, stunderrna i köket och trygghet allra längst in. Den där smaken på tungan. Sedan klättrar melodin allt längre bort tills jag landar i ett diffust landskap i rosa och svart, med snö på taken, snö under skosulorna. Ibland får jag för mig att jag vet mer nu än då men i själva verket kanske tiden går på flera håll samtidigt, fram och tillbaka; jag är så trött på metaforer och jag saknar din röst, dina ögon, dina händer och dina gestikulationer medan du pratar men jag imperfektvägrar för du tillhör varken förr eller nu.
Te i kopp är en sådan där sak som är fin på bild men smakar konstigt. Kanske är du bara likadan. Kanske behöver jag återigen omdefiniera alla orden och kanske hamnar även den här drömmen i en fin liten ask under min säng. Där borde dammsugas.
Du pratar om byggnader som borde rivas och jag hör inte: jag tänker inte lämna det här, varken de vackra gardinerna eller dammet under sängen. Möjligen köper jag en sopkvast. Läppstift: FRIHET i rött på min handflata. Du och jag och vi, vi ska måla mer än så, landskap och regnbågar. Läppstift: på mitt tangentbord. Månen har gått ner och jag ska tillbringa timmar i min säng med armarna runt ingenting och låtsas att du också önskar att du var här.
