Romeo oh Romeo
Jag har stirrtävling med en spindel på mitt golv.
Undrar hur många ögon den har.
Undrar var den bor.
Tänk om den bor i min hjärna om nätterna.
Vi hade en strid i dag.
Inte som Aragorn och ögat kanske men närapå.
Tänk om jag vore som Aragorn.
Love, love will tear us apart, again och det måste vara en av världens mest uttjatade låtar men jag lyssnar på den ändå, om och om igen tills allt blir grått och jag funderar på att färga håret svart fast jag vet att jag inte passar i det och du är så långt borta och jag är nog lite rädd för dig. Vem blir inte rädd av att bita på naglarna och le och gråta på samma gång. Det där med känslor; jag hade ju bestämt att det inte var min grej. Möjligen via färg men aldrig via ögonen. För när det blir färg i ögonen kan det plötsligt bli en regnbåge och för regnbågar krävs det regn och jag vill inte, vill inte ha mer regn nu. Det räcker med snön.
Love, love will tear me apart, again.
Jag tror jag missade något viktigt där på vägen. Mitt bland alla smarta genvägar tog jag fel.
Men det är december, och jag har nya skor. Och nagellack. Och mitt hår ska bli rött och ingenting annat.
Love. Ja.. Det finns inte mycket att säga. Kärlek suger.
