STRID
En strid mellan behovet och smärtan.
Folk pratar om vänskapsideal och om att finnas där och hålla om när det gör ont, men det där är fan inte rimligt. Allt som syns är ansikten genom dimma, kärlek på avstånd, och det är ingenting som går att hålla sig fast vid.
Ingenting är som man tror och ord betyder aldrig någonting.
Värde mäts med ett Mary Poppins-måttband, men inte längre efter vad som finns inuti. De av systemet dömda får sitta i skuggan och se på, som på en modevisning: glittrande fotomodeller framför trånande publik. Vi är alla hypokondriker i den här delen av världen och någon medicin finns inte att få.
Det är töntigt att tala om svältande barn och döende folk. Vem tror du att du är? Hellre söka efter plastig tillfredsställelse i en realåda på Gina Tricot – håll plånboken som en sköld för ditt bröst, fyll tomheten med prylar och ting. Vacker är rik, ful är fattig, naturen dör och åh nej, jag blir precis som min far. Något att säga varandra har vi inte längre, låt oss istället lyssna på en sång: den berättar om det där de kallar kärlek. Och fastän vi inte vet vad glädje riktigt består av tror vi oss känna något, så vi stoppar det i en ask, tar ett foto och lägger upp på Facebook. Se bara, så här ser lyckan minsann ut. Vackra leende läppar och ett gulligt hårspänne.
Vi delar upp oss själva i grupper och kategorier, sorterar människoliv och lottar ut rätten att överleva. Bussar kör till flygplatser, smugglar bakvägen ut det som inte anses angå oss. Allt går att rangordna och värdesätta, varför skulle liv vara annorlunda? Fel hudfärg, fel språk; inget bevänt med den här, inget bevänt med humanism, lika värde eller internationella vänskapsband. De är inte mer än några ord slarvigt nedklottrade på ett papper på nåt kontor, och ord betyder aldrig någonting.
Välkända ansikten på tidningsomslag. Opererade näsor ögon läppar bröst – föddes du felaktig kan du alltid rättas till. Ut med fettet in med botox, allt överflöd ner i en avfallsbox. Jag är ingenting, ingenting, ingenting utom ett skal. Cheeseburgare och Coca-Cola, släng papperet i regnskogen, den finns ändå inte länge till. Savannen är väl häftig men jag föredrar leoparder runt mina axlar, mjuk päls och klassignaler. Vem tror du att du är? Jag ska köpa miljöbil förstår ni, en sån som går på e-e-e-etanol, e som i ekologisk mellanmjölk och e som i ergonomi erektion engångsnäsdukar. E som i energiframställningsfrågan är nog löst nu, vilken tur.
Så klä av dig dina kläder, ligg med Johnny Depp och blondera ditt mellanbruna hår. Sjung lite grann om sex och var klar med maten när gästerna kommer. För vem fan tror du att du är?
