Tomma ord kan också vara vackra.

Ibland blir jag så rädd.
Rädd att jag är lika genomskinlig som jag känner mig. Rädd att alla ser rakt in i mitt hjärta, in bland alla förvirrade trådar som löper kors och tvärs på min insida.
Kanske bara för att jag själv inte vet vad som finns där.
Är där lika svart som det känns, när vintern är under mina ögonlock och skelett gömmer sig under sängen?
Är där lika tilltrasslat som bland mina tankar; frågetecken och klotter överallt?
Kanske finns där bara siffror och bokstäver, koder i långa rader, liknande html eller css.
Sådant vet jag ju en del om.




Ditt namn:
Kom ihåg?

E-mail:

URL:

Din kommentar: